Startsida
Hälsopedagog
Projekt
Om Margareta
Kontakt
Nyheter nedan

Resa till Beijing med 1,6 miljonerklubben - 2008-10-31 - 8 dagar

"Oj, så här såg det inte ut förra gången" utropade Inger från Falun, när vi i buss närmade oss Beijings centrum. Inger var veteranen bland oss, inte åldersmässigt, men väl den enda av oss som varit i Beijing tidigare. För 10 år sen.

Att mycket har hänt de senaste åren förstod även vi andra. Modern västerländsk arkitektur på alla skyskrapor, som i täta led kantade vår väg från flygplatsen. Det kändes mera som att vara på Manhattan i New York än i Kinas huvudstad. Väl uppe på 16:e våningen på vårt hotell kunde vi dock konstatera att bakom denna maffiga kuliss av skyskrapor fanns trånga gränder med låga murade små grå hus, hutonger. Här var standarden inte hög. Förmodligen var husen kvävande heta på sommaren och isande kalla på vintern under sina plåttak med endast enstaka takpannor. Små, primitiva kök och gemensam toalett för hela kvarteret.

Trafiken var tät. Massor av bilar, nya och fina, lika många elmopeder, cyklar och gående i en för oss enda stor röra. Hur tar man sig över gatan i Beijing? Ett råd; ställ dig i mitten av en grupp kineser och häng med!

Vi var femton 1,6miljonerklubbsmedlemmar, 14 kvinnor och en man, kommande från Boden i norr till Halmstad i söder, som den 31/10 reste från Arlanda till Beijing för ett 8-dagar långt besök. Det var full fart redan från början. Vår guide var en kinesiska i 25-års åldern med det svenskklingande tilltalsnamnet Ida. Ida tillhörde en synnerligen exklusiv grupp. Hon hade studerat svenska 4 år på ett universitet i Beijing och hennes klass på 20 personer var de enda som läste detta exotiska språk i hela detta jätteland.

Himmelska Fridens torg var precis så stort som vi trott. Enligt Ida kunde 1 miljon kineser stå tillsammans här. Den Förbjudna Staden med sina 9.999 rum var spännande och här var allt så kinesiskt som man kan önska. De vackra välvda taken med massor av dekorationer. Rummen med troner och jättesängar i guld och siden. Loftgångar som bara fick användas av kejsaren eller tvärtom, passager som bara fick användas av kejsarens konkubiner eller hans tjänstefolk. En intressant detalj var att det fanns inte ett enda träd innanför portarna till Förbjudna Staden. Anledningen var att för att undvika inkräktare på alla vis, även underifrån kommande, så var det 17 (!) lager sten som husen stod på och som vi gick på mellan husen.

Sommarpalatset, som ligger en bit ifrån centrum var även det en otrolig plats. En stor grävd sjö och ett högt berg, som gjorts av det man grävde bort. En gång under tak som var flera kilometer lång och ett skepp av marmor!

Ett av världens sju nya underverk och ett av världsarven är Kinesiska muren. Den gamla muren från tiden för Kinas förste kejsare ca 200 år före Kr., är totalt 640 mil lång och har nedslitna stenplattor, vakttorn och murade sidor. En del av den åtta meter höga muren klättrar upp och ner i bergen norr om Beijing och var verkligen en upplevelse att besöka.

Vi provade olika typer av massage. En del nog så påtagliga, för att inte säga smärtsamma. Akupressur under en fot kan ge kraftiga signaler ända upp i huvudet!

Den traditionella kinesiska medicinen är verkligen i Kina ett påtagligt alternativ till "vanlig" vård. Vid ett besök på ett hälsocenter fick vi alla dels en muntlig information om verksamheten och vården, dels en individuell diagnos av läkare som tog pulsen och tittade på våra tungor och naglar. Påfallande mycket i vad läkarna sa var riktiga iakttagelser, vilket förvånade oss med tanke på den korta diagnostiseringstiden. Vi var även på en vårdcentral som arbetade enbart med örtmediciner och kinesisk medicin. Här såg vi hur medicinerna blandades. Det var inte bara örter utan också pulver av ormar, skorpioner och ödlor m.m. ingick. Vi fick här besöka ett behandlingsrum där människor låg i långa banor behandlades med akupressur, akupunktur och koppning.

Kinesisk mat har kanske inte hos alla svenskar ett så bra rykte. Men då bör man betänka skillnaden mellan riktig kinesisk mat, som vi åt på de icketuristiska restaurangerna, och den kinamat vi får i västerlandet. Det går inte att jämföra! Här var det smakrikt, fräscht och gott. Mycket grönsaker, färskt frukt och minimalt med sötsaker. Vi såg inga feta kineser.

Det, som jag tror vi alla kommer att minnas allra bäst från vår resa, var aktiviteterna i parkerna. Varje morgon kl. 7.00 stod vi redo i receptionen. Redo att promenera till en stor och vacker park med massor av människor. Här utövades qi gong, tai chi, modern dans, vattenmålning, meditation, sång, övningar med solfjädrar och med rackets och bollar, och mycket mer. Vilken underbar syn! Det blev heller inte sämre av att vi stela nordbor tilldelades egna lärare för att få en inblick i tai chi. Unga kinesiska män, som förutom att de i flera år studerat konfucianismen i ett kloster, till fulländning kunde konsten att behärska sin kropp. De behövde säkerligen den tålmodighet de lärt under studierna för att orka med oss i tai chi-övningar. Varje rörelse, hur liten den än var, betydde något betydelsefullt i den kinesiska kulturen. Det var verkligen svårt och vi imponerades otroligt av att se alla kineser, kvinnor och män, som gjorde detta så fantastiskt bra och graciöst. Såg lätt ut, men det var det inte!

Våra läromästare spelade föreställningen Kung Fu på en teater varje kväll och naturligtvis var vi där och tittade. Vilken föreställning! Helt oförglömligt! Kung Fu som betyder "skicklighet genom hårt arbete" kan användas i alla sammanhang. Men i väst har det ofta blivit synonymt med kinesisk kampsport. Och visst var det mycket akrobatik och delning av tegelstenar med händerna m.m. Men också en historia med vacker kinesisk musik.

Visst går det handla billigt i Kina. Vad sägs om fyra Rolexklockor för 100 yuan = SEK 115? På de otaliga marknaderna fanns ett oerhört utbud och mycket enträgna unga försäljare. Väskorna fylldes med råge och en och annan av oss var bekymrad över vikten. Det gällde att hålla max. 30 kg!

Resan var mycket innehållsrik och vad jag berättat är bara en del av allt vi såg och upplevde. Och inte nog med det, vi hade även tur med vädret! +20 grader och solsken. Perfekt!

Att laga te på rätt sätt är en konst och kräver kunskap som förstås finns i ett tehus. Här finns fler foton från resan.

Vid pennan
Margareta Holmgren
Seminarieansvarig i 1,6miljonerklubben som nyligen varit på besök i Beijing.

   Tillbaka till startsidan

© Margareta Holmgren 2005